아득한 지평선에
해가 저무는데
나를 반겨줄 사람은
오늘도 없네
흘러간 반평생이
하도 허무해
껄껄웃고 떠나간다
방랑 삼천리
발길이 닫는대로
나는 가련다
가다가다 맞는 곳이
고향이로다
지나온 타향살이
괄세도 많아
쓴웃음을 지며간다
방랑 삼천리
adeukhan jipyeongseone
haega jeomuneunde
nareul bangyeojul sarameun
oneuldo eopne
heulreogan banpyeongsaengi
hado heomuhae
kkeolkkeolutgo tteonaganda
bangrang samcheonri
balgili datneundaero
naneun garyeonda
gadagada matneun goti
gohyangiroda
jinaon tahyangsali
gwalsedo mana
sseunuteumeul jimyeoganda
bangrang samcheonri